Långfredag
En dag värd sitt namn. Denna påskledighet kommer att bli en av de längre. Efter att första chocken lagt sig efter mannens axelbrott börjar vidden av det hela sjunka in. I bästa fall kommer han att ha rörlighet och lite styrka i armen framåt sensommaren. Ingen belastning fram till dess. Just nu har han väldig värk och äter starka mediciner. Känns jobbigt att se. Min dag har mest gått åt till att vakta J. Jag har inte hunnit varit någon fantastisk och godmodig sjuksköterska till mannen, men har väl kliat honom lite där det kliar som värst, pallat upp lite kuddar, sprungit lite ärenden o.s.v.

Trots att lillasyster varit borta hos sin mormor och morfar sedan han kom hem från sjukhuset igår och trots hjälp med handlingar av diverse saker märker jag att vi har väldigt svårt att hålla näsan över vattenytan. Vår vardag bygger liksom på att en vaktar J medan den andra ser till att få något gjort. Att försöka laga all mat, plocka all disk, sköta all tvätt har i kombination med att försöka hålla J från mannens skada samt hindra honom från att riva ner och förstöra inredningen varit ett moment 22. Hemmet är även i total oordning redan från början då de senaste dagarna varit rätt kaotiska.

Efter att ha ägnat alltför mycket energi åt att försöka hindra J från att stoppa ner det påskpynt som trots allt kommit fram i kökslådorna, bestämde jag mig för att plocka bort skiten. Får nu även stå ut med att ha besticken i högar i kökslådorna. De gränser jag ändå tycker jag måste hålla på är; att hindra honom från att plocka upp använda blöjor och lägga bland de nya och att äta "godsaker" ur kompostpåsen. Inte heller kul att han vill sortera in smutsigt porslin samt bestick bland det rena och slänga tillbaka halvätna mackorna i brödlådan. Han fortsätter även sin käcka egenhet med att lägga in kläder och annat i skåp och garderober. Även det han har på kroppen. Detta bland mycket MYCKET annat. Idag har han hållit på att driva mig till den totala galenskapen.

Denna dag måste jag säga att vår rara storpojke, J:s storebror tagit ett stort kliv framåt och ryckt in och hjälpt till helt utan protester. Det gör mig extra illa till mods då jag i och med detta ytterligare inser att vi är illa ute. Själv brottas jag även med besvikelser över olika saker som inte blev som vi tänkt, allt från resor till projekt bygg och renovering. Mitt bland alla dessa känslor så är jag så OERHÖRT TACKSAM över att det inte gick värre. Vågar inte riktigt tänka tanken ut...

Klockan är nu efter midnatt. I detta hus sover alla. J höll ut till klockan var nästan elva tror jag. Mannen försökte lägga sig redan runt nio. Efter en timme kom även han ut i total galenskap. J hade då frenetiskt smällt fram och tillbaka i olika dörrar. Slutade med att mannen lånade lillasysters säng med låsbar dörr. Detta för att slippa rädslan att någon kommer hoppandes över armen då man minsta anar det. Nu är i alla fall denna dag slut. Hoppas natten blir lång och tyst och att allt känns bättre imorgon. Ska då äntligen träffa liten rar dotter.