Så var det klippt igen
Sådär ja. Halva luggen klippt! Inte så skitsnyggt direkt. Helt himla omöjligt nu igen. Idag fanns dock ingen återvändo. Vi måste klippa fram pojken som knappt syns därunder men så bra gick det ju inte. Ovårdad uppsyn är bara förnamnet. Skämmas får man, men nu syns det i alla fall att vi gjort ett försök. En hel skål mut-oliver till knappt någon nytta. Det har faktiskt hänt att det gått hyfsat med hjälp av mutor men inte nu. Idag fick Mannen tillsist försöka hålla. J är ju så stor och stark, så det är ju inte lätt

Jag vet att det finns en tro att det kan vara smärtsamt med hårklippning för vissa barn med autism, men jag kan inte säga att jag tror att det är där skon klämmer med J. Obehagligt tycker han i alla fall att det är. Gäller att ta ordentliga tag med saxen där man kommer åt. Då man bara lyckats komma åt några rejäla tag med saxen blir det ju inget vidare, extra minus är ju också att jag inte KAN klippa hår. Inte ens om någon skulle stå helt blick stilla. Har försökt på J:s storebror några gånger. Senaste gången, eller kanske vi kan säga sista gången, råkade jag klippa honom i örat. Risken är överhängande då man klipper J att man klipper honom i händerna som hela tiden envisas med att vara där.

Om fredag har vi även ett intressant, och förmodligast helt bortkastat, tandläkarbesök inbokat för J.